Sömn och kolibrier.

Det är tur att jag inte har någon tid att passa tidigt på morgnarna. För detta hus låter mig inte sova. När jag går och lägger mig på kvällarna ligger jag och lyssnar på polisbilarnas sirener utanför dörren. När jag väl somnat så brukar det mellan 1 och 6 på morgonen knacka på ytterdörren. Eftersom jag är den ända som bor på första våningen och verkar vara den ända som vaknar av knackningar på dörrar så får jag släpa mig fram till dörren. Det är oftast antingen 1. En av mina rumskamrater som glömt sin nyckel. 2. En kompis till Jonah som fått för sig att sova på vår soffa för natten. Om jag inte vaknar av knackningar så vaknar jag av att någon drar hem folk på efterfest på vårt tak. Har jag tur och det är en kväll utan glömda nycklar och takfester så vaknar jag runt 7 då sophämtarna kommer. Sophämtarna bär en stor koklocka (koklämta?) som de ringer för fullt med. God morgon!

Jag brukar dock  somna in efter detta. Men då drar vår vackra kyrka igång sitt klämtande klockan 8 och fortsätter varje halvtimme till läggdags. Detta är inte en vanlig kyrkklocka. Det låter mer som ett anfallsalarm. Precis som om vi håller på att bli bombade.

Men hur många gånger jag än vaknar under en natt så gör det inget för när jag vaknar på morgonen och öppnar min dörr har jag ett gäng med kolibrier som leker i sina bon i trädet på våg utegård. Då glömmer jag fester, sopgubbar och kyrkor och lägger mig under täcket ett tag till med öppen dörr och bara njuter av synen och livet.

 

 


Min väg och den väldigt högljuda kyrkan.


Kommentarer
Postat av: Moa

Vill ju se bild på den vackra uteplatsen med kolibris!!

2010-10-20 @ 18:13:08

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0