En Park

Denna gang verkar allt flyta pa battre. Som alla ganger jag fardats fran och till Mexico City sa forvanas jag over dess storlek. Kakstaderna borjar ca 2,5 timme innan jag ar framme vid min busstation. Det ar inte bara storleken som jag forundras over i denna stad. Det ligger en park precis bredvid min busstation. Denna park ar full av liv och rorelse. Familjer till de hart arbetande bilfonsterputsarna sitter i graset. Om man nu kan kalla det gras, grasflackar sticker upp har och var i det torra gruset. 2 tonarspojkar spelar nagot som ser ut som boule, fast istallet for klot anvander de fotbollsstora lerklumpar som gar i sonder lite for varje kast. I ena anden av parken har nagon spant upp stora sarta plastsackar mellan 4 trad. Detta ar nagons hem. Nagons hems vaggar. jag anvande mig av 8 sadana har vaggar nar jag flyttstadade haromdagen. Nagon har byggt ett altare mitt i parken. Ett altare i alla regnbagens farger. Ljungfru maria lyser upp parken uppklistrad pa en neonrosa pappersskiva. Jag forundras over vad man kan bygga med saker som formodligen ar hittade pa gatan. Ofrivillig atervinning. Jag hittar en taxi och lamnar parken bakom mig.

----------------------------------

Efter en lang bussresa har jag antligen natt fram till San Christobal de las Casas. Jag har hunnit ata en god frukost pa en innergard med en tupp som sallskap. Det verkar vara en valdigt mysig stad, dock ar jag sa trott att jag orkar inte ga omkring och kolla laget. Jag ska couchsurfa har hos en kille vid namn Julio. Julio ar just nu pa jobbet i grannstaden och jag ska nog ga och lagga mig i en park och vila och vanta pa att han kommer tillbaka. T.R.O.T.T.

Godnatt. <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0