Lyckorus

Ibland får man en känsla av total lycka. Det kan dyka upp på de konstigaste platserna och i de mest udda situationer.
Jag befann mig idag på skolans gym där jag sprang för fullt på ett löpband. Samtidigt som Charlotte Perelli började sjunga like a staaaaaar like a heeero i min Ipod så kom ett gäng breakdansare ut och började köra sina moves på andra sidan glaset som skärmar av gymmet. Jag hade här min underbara svenska schlager i lurarna medan run dmcs sköna toner hördes från breakarna. Denna konstiga mix av löpband, Charlotte och breakdance fick blodet att pumpa i mina ådror och jag kände en underbart lyckorus. Lyckan nådde sitt klimax när nästa låt på Ipoden var Håkan Hellström Mitt Gullbergs kaj paradis. (Go go go go go goo. bbbbrrrrraaappapaaaapaa brrrraaapapa Hey Hey!) Lyckoruset ville inte heller släppa när jag lämnade gymet utan förföljde mig in i omklädningsrummet och sen vidare ut på gatan. Jag log som en idiot hela vägen hem i regnet och inte ens 3 Vatos Locos medlemmar som korsade min väg kunde få mig på sämre humör. Jag gav dem bara ett stort leende och traskade vidare. Inte ens den unga sönderdrogade pojken bredvid mig på bussen kunde dämpa mitt humör. Skulle jag kunnat så skulle jag pratat med honom, men för nu fick det räcka med ett leende. Nu är jag hemma och mitt rus börjar sakta försvinna, men lyckan är kvar.
Livet är bra.
Jag känner mig precis som Håkan säger; Mitt uppe i livet, men nere på gatan.



Kommentarer
Postat av: emelie

bortsprungna katter ropar!

2010-01-16 @ 02:53:12
URL: http://emeliebodilelisabet.blogg.se/
Postat av: julia

o dom ropar tillbaka!

2010-01-16 @ 03:04:33
Postat av: Liselotte

Tänk att få uppleva den lycka! Då vet man att det finns,underbart! Kram mamma.

2010-01-16 @ 14:27:09

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0