Kontraster

Medan jag sitter och klagar på att det inte finns några kaksmulor i min Vanilla & Coockie glass så blir ungdomar ihjälskjutna i norra Mexiko.
Medan jag klagar på att bussarna är trånga och oeffektiva så kollar mamman som sitter vid vägrenen med sina två små ungar upp på mig.
Medan jag dricker brinnande shots en lördagskväll ligger en man på en bänk och försöker sova under en tidning nere i stan.

Var jag än vänder mig finns dem där. Kontrasterna. Från att jag vaknar på morgonen tills jag lägger mig på kvällen så förföljer dem mig.
06:55 ringer min väckarklocka. Morgnarna är fortfarande kyliga vilket betyder att i vårt stenhus är det ännu kallare än ute. Jag sticker ut min fot utanför täcket men drar in den fort igen. Jag tar ett djupt andetag och sätter ner fötterna på det kalla stengolvet och svär tyst för mig själv och önskar att vi hade värme i huset. Efter en snabb frukost småspringer jag ut ur huset och längs vår gata med de perfekt fyrkantiga klippta träden och vidare ut ur vårt inhängnade community. Vakterna till vårt område säger glatt godmorgon och jag vinkar tillbaka.
Nästan framme möter jag den gamla mannen i rullstol som rullar fram och tillbaka mellan bilarna vid rödljuset och hoppas på att få någon peso medan solen som börjar gå upp speglar sig lyxrestaurangens fönster på andra sidan gatan.  Det kan ibland vara jobbigt att bara på Mexikos gator, vägarna är kantade av grus och hål men framför allt höga kanter. Jag funderar lite på hur den gamla mannen tar sig hem om kvällarna.
Förhoppningsvis kommer buss nummer 632 direkt när jag anländer till busshållsplatsen, jag hoppas alltid på att få plats på om inte den första så den andra bussen som kommer. Har jag tur får jag plats på ett av bussens trappsteg. Har jag otur så får inte ens mitt lillfinger plats på någon av bussarna som kör förbi, vilket betyder att det bara är att bita ihop och vinka till sig en taxi. Om man skulle ha turen på sin sida så står man oftast och trängs med folk och tänker på svininfluensan i ca 7-10 minuter. Sen är det dags att hoppa av. Ut ur bussen, över 2 mycket trafikerade vägar och på en andra buss. 629-B. 629-B är oftast lite bättre. Men sitta är det oftast inte tal om. Efter ca 10 minuter åker bussen förbi Galerias vilket är Guadalajaras största shoppingcenter, 3 våningar av affärer och restauranger med vapenbärande män utanför. Här stannar bussen framför ett rödljus och jag ser den söta lilla gumman som går framåtböjd i en vinkel som ser hemskt ansträngande ut. Hon sopar vägen med en träkvist. Bussen kör vidare. Efter 10 minuter stannar vi åter igen framför ett rödljus. Män och kvinnor går ropade förbi fönstret och försöker sälja tidningar. Hela familjer tvättar bilarnas rutor för en peso eller två. Snabbt. För snart kör vi vidare igen. Efter ett tag stannar vi utanför universitetet. Stora stadsjeepar och blänkade sportbilar passerar genom Tec de Monterreys portar och så gör även jag. Framme. Jag är inte bara framme utan det känns som att komma till en helt annan värld, ett helt annat land. Skinande glasbyggnader, pool, tennisplaner. Detta är en värld för de privilegierade. För 40 000 svenska kronor per termin (vilket i Mexikanksa mått är en hel del pengar) får man en unbildning på Tec de Monterrey.
Jag har oftast knapert med tid så jag får springa upp till fjärde våningen där jag börjar dagen med spanska lektion. Dagen går och jag åker samma väg tillbaka hem. Om jag har tur så hör jag rytmerna av Djembe-trummor när jag hoppar 632an. 3 killar spelar vid ett rödljus. Nästan hemma möts jag antingen av majsmannen eller sopkvastsmannen.  Majsmannen är en gammal man som drar omkring en vagn där han säljer någon slags majsröra. Röran är väldigt äcklig men Tina brukar köpa av honom ändå för hon kan inte säga Nej. Sopkvastsmannen drar även han en stor vagn fast fullpackad med sopkvastar av alla de slag och färger som han försäker sälja.
Röda muren, Hej till vakterna, perfekt klippta träd. Hemma.




 

 



<3

Kommentarer
Postat av: Joel

Vad fint du skriver poddis! Riktigt rolig läsning! Var rädd om dig! Kraaam!

2010-02-08 @ 17:02:36
Postat av: julia

Tack sa mkt poddisvannen! Kramar!

2010-02-08 @ 19:31:12
Postat av: liselotte

Kram!!! Farmor älskar din blogg! Jag med förstås.....roligt att läsa. Mamma

2010-02-10 @ 08:44:21

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0