Regnstorm i Panama City.

Sista dagen i Panama City. Sista dagen pa resan. Klockan halv 6 pa morgonen vaknar jag av att folk gar omkring i mitt dormrum och pratar. Jakligt irriterad forsoker jag somna om. Men nar de skruvar upp flaktarna sa jag borjar frysa och mitt lakan haller pa att blasa av satter jag mig upp i sangen och ska precis saga till folk att vara tysta. Da ser jag att mina rumskompisar star vid balkongdorrarna och forsoker halla dem stangda medan vatten oser in. Det ar regnstorm i Panama City. Dimman kommer in under dorrarna. Fan nu borjar askan ocksa. Maste stanga ner datorn. Jag hade tankt att besoka Panama Kanalen och aka till en marknad och shoppa. Fortsatter det sa har sa blir det varken shopping eller nagon kanal for mig.


Panama City

I morse kom jag fram till Panama City. Efter att ha tjuvlyssnat pa folk pa mitt forra hostel i Bocas del Toro sa var inte mina forvantningar speciellt hoga. Folk beskrev det som Skitigt och lite ackligt. Dessa manniskor maste antingen vara snobbar eller idioter for jag gillar det! Mitt hostel ligger precis vid vattnet i de gamla kvarteren som ligger precis vid Panama kanalens oppning. Dessa kvarter ar de aldsta i hela Central Amerika och aven om majoriteten av byggnaderna ser fallfardiga ut sa gor de som fortfarande ar fina att omradet ar valdigt mysigt att bara vandra omkring i. 3 kvarter harifran ligger dock Panama Citys farigaste kvarter som fok pa hostelet varnar en for om och om igen. Casco Viejo som omradet heter ar nastan som en stad inne i standen eftersom det ar sa annorlunda, det star ut fran andra delar dar skyskrapor byggs nastan i samma takt som i Dubai. Men mysigt ar det och 1997 bestamde sig aven UNESCO sig for att det var ett bra stalle och tog upp det pa The World herritage list.

Detta ar sista stoppet pa min resa. En underbar resa. 8 manader i Latin Amerika har nog forandrat en lite. Iallafall gjort en mindre radd och tyvarr lite hardare. Detta blev klart for mig idag nar jag vandrade igenom Casco Viejo.
Medan jag vandrar i solskenet och njuter av dagen for fullt hor jag en rost pa Jamaicansk engelska. Du bor har huh? Jag vander mig om och ser en man i 30 ars aldern. Nej svarade jag. Jag kom for 5 timmar sen. Mannen stirrar pa mig. Va? Men du gar som om du gatt pa denna gata i hela ditt liv. Jag har aldrig sett en turist ga omkring sa sjalvsakert som du gor. Turister brukar alltid krypa langs vaggarna och kolla sig over axlen hela tiden och du gar som om du har fodd och uppvuxen pa denna gata. Det borjade sen bli morkt och en man kastade en gatsten mot oss sa jag sa tack och adjo till mannen med den ja,aicanska brytningen och gick tillbaka till hostelet.


Underbara resa. Men jag ar redo att fa en fast punkt igen.

 


Galna Kineser och underbara oar.

Jag ar i Panama. Bocas del Toro for att vara exakt. Bocas del Toro ar en o-grupp som bestar av hundratals oar i alla de storlekar. Jag bor pa den storsta on men gor utflykter till de andra. Jag tanker stanna har tills jag aker tillbaka till Mexico nasta vecka. Det ar underbart vackert har och mitt hostel ar det roligaste stallet att hanga pa hela on. Till exempel sa har de 80's afton ikvall. Min kara brittiska van Gordon som vi traffade i Nicaragua befinner sig aven han har och Tina forvantas komma pa Torsdag eller Fredag sa detta blir en bra avslutning pa en underbar resa!

Mitt hostel ligger aven granne med ett Yogastalle sa jag borjar varje morgon med ett Yogapass tillsammans med plastikopererade och sondersolade fortidspensionerade amerikaner. Jag gillar sarskillt den 60ariga homosexuella britten som enbart ar kladd i tighta badbyxor och utbrister GOOOODMORNING! varje gang vi utfor en ny ovning.

Idag akte jag , en hollandare och 2 norska killar ut med en bat for att fiska. Helt misslyckad dag. Kinesen som vi hyrde baten av och som skulle kora oss runt till bra fiskstallen hade aldrig sett ett fiskespo i hela sitt liv och formodligen inte kort bat innan da de forsta han gjorde var att kora rakt in i en klippa. Val ute hade han ingen aning om var man kunde fiska sa han tog oss till ett stalle som var fullt med dykare och surfare. Inte den basta kombinationen. Efter ett tag gav vi upp och bad att fa aka till ett stalle dar vi kunde bada. Val i vattnet korde idioten nastan over mig. Den lilla idiotkinesen ignorerade aven mig hela utflykten. Nar jag pratade med honom kollade han inte ens pa mig utan ignorerade mig totalt. Vilket gjorde det hela valdigt svart eftersom jag var den anda som kunde spanska.
For att uttrycka det som hollandaren gjorde: He is Chinese, he is a fucking sexist.

Jag kommer att stanna har tills pa Lordag da jag aker till Panama City dar jag kommer att stanna i 2 dagar och kollade pa den dara kanalen och forhoppningsvis shoppa en del.

Kram!

Yoga i djungeln och cykla langst kusten.

Min Feber ar borta! Tacka Gud for det. Jag har fortfarande lite utslag kvar men det verkar som om aven de ar pa vag bort. Jag ar dock ganska trott hela tiden men de antar jag ar rester kvar fran febern.
Ingen feber betyder cykeldag tankte jag och cyklade 3 mil langst kusten.
Jag gillar denna sida av Costa Rica mer an vad jag trodde att jag skulle gora. Forutom att det ar hemskt dyrt sa ar Costa Rica fortfarande basta landet om man vill ha vacker natur och djurliv runt sig var man an gar. Det ar nagot visst med att vakna till apors vral varje morgon, se sengangare i var tredje trad och maste kolla var man satter fotterna sa man inte trampar pa en orm.
Jag sprang aven in i Francisca som jag traffade i Nicaragua, Franscisca med den harliga karlekshistorien, hon bor just nu har i en bungalow och saljer sina smycken till turister. Vi ska traffas i afton och dricka en rom och cola eller 2. Hon drog aven med mig pa DjungelYoga igar. Vilket var en underbar upplevelse. 40 minuers vandring in i djunglen, uppe pa en plattform omringad av apor och mygg stod vi i konstiga positioner i en och en halv timme. Underbart! Foton kommer snart.
Aven om jag alskar att vara har sa ar det lite for dyrt for min smak och jag och min tyska resekamrat beger oss imorgon till det sista landet pa min resa; Panama.
<3

Puerto Viejo de Talamanca, Costa Rica.

Min feber vagrar att slappa. Jag har aven nu fatt roda utslag pa hela kroppen och det kliar och sticker i mina handflator och fotsulor. Nagon som vet vad det ar for fel pa mig???
Jag gick och pratade med en man pa ett apotek idag och han tyclte att jag skulle ga till doktorn eftersom det lat som om jag hade nagon slags Denguefeber. Jag haller tummarna for att det inte ar det. Om jag inte ar battre imorgon blir det farbror doktor. Jag sover dag som natt just nu, ar trott dygnet runt. Imorse lamnade jag iallafall Cahuita och akte 30 minuter till Puerto Viejo de Talamanca. Puerto Viejo ar kant som Costa Ricas partystalle, det blir dock en lugn vistelse for mig. Ar jag battre imorgon ska jag hyra cykel och cykla langst kusten. Annars blir det att sova hela dagen.

Kramar!

Ven aqui rapido, Ven aqui rapidoooo!

Latin Amerika alskar Daddy Yankee. Jag ska slutas skammas och sta for det. JAG ALSKAR OCKSA HONOM!
Sa, nu var det sagt. Daddy Yankee. Var man an vander och vrider sig pa denna kontinet sa ar han dar. Det gar inte att fly. Inte for att jag skulle vilja gora det heller. Denna man fran Puerto Rico ar en skam i min annars frukansvart braiga musiksmak. Men alla har vi vara svagheter och min verkar heta Daddy Yankee. I vanliga fall hatar jag manniskor som kallar sig for Daddy av alla de slag. Men Mr Yankee far kalla sig vad han vill for mig, for han far mig att vilja dansa hela dagen lang.

Mer reggaeton at folket!


Snurriga dagboksanteckningar.

Nu borjar min feber slappa. Mest for att jag gick till apoteket har i byn och bad dem att ge mig det starkaste de hade vilket verkade fungera utmarkt da det brande bort febern totalt.
Men igar hade febern ett stadigt grepp om mig. Feber i kombination med fruktdrinkar gjorde mig lite knapp i skallen vilket mina dagboksanteckningar fran puben igar avslojar.

1/8 2010. La Cahuita, Costa Rica.

(Efter 1 ol.)

Jag borde ta battre hand om mig sjalv. Borde ata nyttigare och sa.

Jag bestallde in en fruktshake. Mmm nyttigt! Men jag bad dem halla i lite Rom. Va fan, jag forsoker iallafall!

Fan va alla ar vackra har! Sjukt. Man och kvinnor vandrar omkring i ett vackert moln av weed.

Mannen som vinkar till mig har nog den storsta jointen jag nagonsin sett i sin hand.

Detta stallet ar sa relaxande sa att jag nastan somnar sittandes har.

Jag vet inte om detta stalle ar underbart eller sorgligt.

Folk bara gungar fram har.

Mannen med jointen kom precis och presenterade sig. Hog,full OCH trevlig. Sjukt.

Jag tror att nagot slags band ska spela. Bongotrummorna har akt fram. En konstig gitarr ocksa och en verka spela pa ett snore fastspant i en pinne och en lada. Sjukt.

Bandet ar ganska ballt faktiskt. Bartendern som star bakom baren spelar marackas eller natt.

Nu borjade en annan kille spela pa en plastflaska fylld med sand. Detta paminner mig om Mexico och alla harliga musikkvallar.

Bandet heter visst de tre musketorerna. Inte det forsta jag tanker pa nar jag ser dessa grabbar.

Nu kom det en grovt bevapnad vakt in och gjorde high five med bandet. Sjukt.

Det kommer in nya manniskor hela tiden som borjar spela pa olika instrument. Denna laten heter Rice and Beans. Sjukt.

Jag tycker alltid att det ar pinsamt att fotografera.



De tre musketorerna.




Cahuita, Costa Rica.

Efter att ha spenderat 3 natter pa Isla de Opetepe akte jag tillbaka till San Juan del Sur. Mest bara for att dela upp resan jag hade framfor mig och saga hej da till Tina och Tamara som jag nog inte kommer att traffa foren jag flyger tillbaka till Mexiko igen.
Jag satte mig pa en buss igar som tog mig fran Nicaragua till San Jose, Costa Rica. Dar spenderade jag en natt i en av de skonaste sangarna jag sovit i sen jag kom till Mexiko i Januari. Jag lamnade San Jose i morse och befinner mig nu pa den karribiska kusten i en liten by som heter Cahuita.
Det ar svart att beskriva Cahuita. Vilket land man an kommer till sa har den karribiska kusten en viss vibe som man inte hittar nagon annanstans. Aven  Cahuita. Det tar ungefar 5 minuter att ga igenom hela byn, den bestar i princip enbart av en vag och strander. Med den karribiska viben kommer oftast ocksa mycket droger. Sa aven har. Vagen ar kantad av rastaman sa borta i deras egen varld att de pratar med sig sjalva.

Jag lyckades stanna ute i regnet lite for lange haromdagen vilket har resulterat i att jag gar omkring och ar febrig.

Trott.

Hej svej!


RSS 2.0